Hemma igen

Senaste dagarna har ägnats åt återhämtning med sånt som vi har saknat under resan.

Hälsningar från en ångbastu

I söndags lämnade vi Nya Zeeland och har nu mellanlandat i Singapore i några dagar. Förhoppningen är att klara tidskillnaden bättre eftersom Singapore bara ligger sju timmar före Sverige jämfört med Nya Zeelands tolv. Flygresan mellan Christchurch och Sydney på drygt 3 timmar var ganska seg. Mellan Sydney och Singapore (8 timmar) däremot gick tiden nästan för snabbt. Man hade nästan kunnat tänka sej att sitta kvar på planet när vi landade eftersom det fanns så oerhört mycket film, musik och dataspel (med en handkontroll!) att sysselsätta sej med. Det fanns till och med en "Sky cam" som filmade planet utifrån. High tech!
Vi gick ändå av planet i Singapore eftersom det skulle fortsätta till London. I efterhand kan man fråga sig om det inte varit bättre att mellanlandat i London i några dagar för att klara väderövergången till Sverige bättre. När vi hade gått igenom flygplatsen (starkt luftkonditionerad) och skulle ta en shuttlebus till hostelet klev vi plötsligt in i ett rum där luftkonditioneringen var trasig? Vi såg oss omkring och insåg att vi inte var inomhus längre, utan UTOMHUS. Klockan var 23.30 och det kändes praktiskt taget som att kliva in i en ångbastu. När vi kom in i stan var det full fart på alla vägarbeten och man insåg att det nog berodde på att det var ännu varmare på dagen...
Och igår på dagen var det iallafall inte svalare, bortsett från i tunnelbanan, i affärerna och på hostelet. Inte så kul att hänga där hela dagen (vårt rum har inget fönster heller) så vi gick i Little India, i Chinatown (där vi bor) och i  Fort Cannings Park.
Idag är planen att åka till Sentosa Island och bada och ta några singaporianska geocacher.
Imorgon har Isak sagt att han ska orientera i Botanic Garden. Där får det nog bli en favorit-i-repris av orienteringen i Redwood-skogen utanför Rotorua där jag istället orienterade mej igenom en glassbox under tiden.

New Zealand cats

Här kommer ett inlägg för alla kattintresserade! Vi har träffat många Nya Zeeländska katter under resan. Här kommer de i kronologisk ordning, håll tillgodo!

Mindy (alpackagården) Kumeu

Blind hostelkatt, Auckland

Annie (hos Lyz & Scott) Hamilton

Hostelkatt, Rotorua

Gul katt, New Plymouth

Hostelkatt, National Park

Hostelkatten Kiwa, Anakiwa

Grannkatt, Hokitika

Hostelkatten Sid, Christchurch

The Giant House

En kul dag i mosaikens tecken. Tack återigen Anja L för tipset.
Ett besök på The Giant House i Akaroa är ett måste om ni nån gång åker till Nya Zeeland. En tant har skapat mosaikfigurer i hela sin trädgård. 14 år tog det.

Akaroa

Vi började nästan drömma om brödklämmor och badmintonnät på nätterna (det är det vi har använt oss av för att näta in vindruvorna den senaste veckan) så det var rätt välbehövligt att åka vidare igår. För att slippa åka samma väg tillbaka (ner till Dunedin och sen upp efter kusten) tog vi en direktbuss som gick inlandsvägen från Cromwell till Christchurch. Slingriga vägar som vanligt, men fördelen var iallafall att vi fick se en glimt av Mount Cook (NZ:s högsta berg) längs vägen.

Just nu är vi i Akaroa som blir det sista stoppet innan vi lämnar Nya Zeeland på söndag. Akaroa var en av de första platserna på Nya Zeeland som intogs av européerna. Fransmännen försökte överta marken före britterna och det märks fortfarande i byn på dom franska gatunamnen. Och vi bor för övrigt på hostelet "Chez La Mer".
Kristin fick äntligen spana på delfiner idag när vi åkte på en tur med segelbåten Fox II (byggd 1922 och nej, det hade aldrig funnits någon Fox I dessförinnan) i den långa havsviken. Att "simma med delfiner" blev visserligen aldrig aktuellt, men delfinerna verkade gilla skarpt att simma ikapp med båten. Mycket fascinerande att se hur de lyckades göra olika "konstsims-formationer", likadant och samtidigt (och väldigt inövat?!). Vi hade även turen att skymta en pingvin och ett par albatrosser (en av dem som är misstänkt lik en fiskmås på bilden...).

Horror Maze

 En nyhet som kunde ses på tv-nyheterna ikväll. Grannar har klagat på ljudnivåerna från skräckfilmsfigurer som gömmer sej och hoppar fram i ett majsfält utanför Christchurch (Horror Maze) där folk går på skräckfilms-vandringar på natten.
Miljökontoren i andra länder får tydligen också handlägga udda ärenden ibland.

Woofing # 4: vingård i Cromwell

Nu är vi på en vingård utanför Cromwell som ligger några mil från Queenstown. Druvorna som odlas här är Pinot Noir och Riesling. Det är cirka fyra veckor kvar tills skörden så det vi har fått göra här hittills är att fästa nät över druvorna (med hjälp av typ plast-clips som finns på brödpåsar) och klippa bort gröna klasar som inte kommer att hinna mogna. Exotiskt och varmt arbete för oss svenskar. Efter första dagen insåg vi också att arbetet egentligen skulle passa bättre för barn, dvärgar eller varför inte hobbitar. De skulle ha en perfekt längd för att slippa böja på ryggen.

Det finns flera varianter av hur man skrämmer bort fåglar från vindruvorna här. Mannen som äger stället (Richard) har nät över några rader men de allra flesta har inget nät alls, istället lyser ett par strålkastare omvartannat med polariserat och opolariserat ljus över odlingarna, vilket tydligen gör fåglarna förvirrade. Strålkastarna (á 250 000 $) är uppfunna av Richards granne som ska vara nåt av en galen vetenskapsman. Hursomhelst verkar dom fungera bra, tror inte vi har sett en enda fågel här än. Här på gården har vi också sällskap av en snabb Jack Russell-terrier som heter Porsche och en filipinare som heter Genesis som är lite mer av en säsongsarbetare. På bilden lagar han en del av bevattningssystemet med eltejp (allt som inte går att laga med eltejp är trasigt).

Idag på eftermiddagen åkte vi och "gjorde Cromwell", som är en gammal guldgrävarstad. Den gamla delen av Cromwell dränktes när man byggde en damm för vattenkraft m.m. 1992 så det var tyvärr inte så mycket kvar av den.

Vi stannar på vingården tills på onsdag nästa vecka.

Milford Sound

Vi hade hört mycket om Milford Sound och sett många bilder innan resan så det var lite av ett måste att åka dit. Helst hade vi gått Milford Track som räknas som en av de finaste vandringslederna i världen, men tydligen måste man boka "plats" på leden, bara 30 personer per dag får starta. Och när vi kollade på det (i december förra året) var vi för sent ute - det var fullbokat tills i slutet av mars...

Så nu gjorde vi det lite enklare för oss och hoppade på en turbåt (tillsammans med minst 100 kineser) och kryssade mellan de populäraste platserna i fjorden. Lite som i Norge kan man tänka sig och lite som att hoppa in i ett vykort. Men på vykort brukar inte små ettriga sandflies synas så bra och det gör dom inte på våra bilder heller (ni får föreställa er).

På vägen till Milford Sound åkte vi igenom Homer Tunnel (se bild) som byggdes under 20 års tid (1934-1954). 1,7 km lång och med en lutning på 10 procent. När man kom fram till ingången till tunneln möttes man av en enorm bergvägg ovanför, så man kan verkligen tänka sig varför det behövdes en tunnel där och varför det tog så lång tid att bygga den.

Fågeln på bilden är en Kea som vi träffade på när vi åkte tillbaka till Te Anau. Det är en slags papegoja som lever i bergen på Nya Zeeland och som är förtjust i att bita på gummilister och gummidäck på bilar bland annat. När vi såg den var det Michelin-däck som stod på menyn.

 

 

Får får får

Det var nästan svårt att lämna Dunedin efter tre dagar (mycket trevlig stad!) men nu har vi iallafall fortsatt mot "The Catlins" som är ett område på sydöstra delen av sydön. Resan började såklart med ett fikastopp i Kaka Point (kakpoäng!), sen kollade vi in fyren på Nugget Point och ett vattenfall. Isak är efter att ha besökt Cape Reinga även mycket nöjd med att ha besökt Slope Point, som är sydöns sydligaste punkt.
The Catlins är känt för sitt spännande djurliv, t.ex. finns det goda chanser till att se sälar, pingviner och delfiner. Det vi framförallt har sett är FÅR! Överallt, får. Nu har man verkligen förstått varför det sägs att Nya Zeeland har 4 miljoner invånare och 40 miljoner får.

Idag när vi letade efter vägen mot Purakaunui (vattenfallet) dök plötsligt en mängd vita prickar upp lite längre bort på vägen. Kunde det vara...? Jo det var det. En enorm fårskock närmade sej bilen med hög fart.
Vi saktade in. Fåren närmade sej fortfarande bilen med hög fart. I full galopp (eller iallafall trav) kom de springade. Några husbilsturister hade också fastnat i flocken och flöt med i strömmen. Det var bara att stänga av motorn och låta dom passera. Efter tio minuter kom de sista flämtade eftersläntrarna.
Sist i klungan vallade två hundar och en bil hela sällskapet.

På kvällen fick vi se ett lite mer exotiskt djur, på stranden där vi bodde fanns sjölejon.
Sjölejon verkar ha det mest perfekta livet. Fånga lite fisk på förmiddan, gå in och sova
i buskarna på eftermiddagen och lägga sig och sandbada i solen på kvällen. Verkade så skönt
obrydda om sin omgivning!

Dom pingviner vi lyckades fånga på bild kan ni se nedan, ni får själva hitta pingvinen i bilden.
Till er hjälp har ni en bild på hur pingvin-arten ser ut (den gulögda pingvinen). Det som inte är pingvin i bilden är en fossilskog från längesen (Juraperioden).

Världens brantaste gata

Några bilder från de senaste dagarna i Dunedin.

Baldwin Street - den brantaste gatan i hela världen. En galen nya zeeländare cyklade hela vägen upp och sen det snabbaste han kunde ner igen.

Det är det här vi lever på

Den snyggaste tågstationen i hela världen?