Framme i New Plymouth

Efter fyra intensiva dagar i Rotorua kan vi numera bocka av på listan att göra här i livet att rulla nedför en backe inuti en stor plastboll. Detta kallas Zorbing och är en Nya Zeeländsk uppfinning. Det fanns olika varianter att välja mellan, sick-sack-bana, rakt nerför, en, två eller tre personer inuti bollen, med eller utan vatten i bollen. Vi valde att åka tillsammans i en boll med vatten, rakt nerför en backe. När vi kom upp på toppen av backen blev bollen först tankad med några liter vatten. Sedan öppnade zorb-killen ett fönster på mitten av bollen med en dragkedja, typ ett 40 cm i diameter stort hål. Med huvudet först fick vi sen trycka oss in i hålet. När vi väl var inne i bollen (väldigt suspekt känsla) stängdes dragkedjan. Sen gick allt väldigt fort. Bollen puttades iväg och vi (och vattnet) tumlade runt i bollen nerför backen. Hade man bara tillsatt lite tvättmedel hade tvättmaskinskänslan varit total. Bollen var nere igen efter ca 15 sekunder, sen var det roliga slut. Tyvärr har vi inget bildbevis från åkturen eftersom de ville råna oss på $30 för att vi skulle få några foton…

Har annars kunnat åka runt lite mer än vanligt eftersom vi hyrde bil i två dagar i Rotorua. Biluthyrningsgubben var inte sen med att säga att vi nu äntligen skulle få äran att köra på den ”rätta sidan av vägen” (vänster sida) när vi sa att vi kom från Sverige. Det tog några timmar innan man höll med honom om det. Speciellt i högersvängarna krävdes det lite mer tankearbete än vanligt för att hamna på rätt sida om refugen.  

Strax utanför Rotorua kollade vi in en skog med en massa Redwood-träd (och andra träd) som var inplanterade för ca 100 år sedan på något slags försök, för att se vilka som skulle klara sig bra i området. Redwoodträden verkade trivas bäst. I skogen var det dock nästan lika många träd som turister. I köpte en orienteringskarta på informationscentret och orienterade en timme, K åt glass under tiden.

Igår åkte vi norrut till kusten av Bay of Plenty, först till en kiwi-odling i Te Puke som utgav sig för att vara kiwifrukternas världshuvudstad. Hela besöksområdet var som ett enda stort kiwi-tema. Ett gigantiskt kiwi-utsiktstorn, ett litet tåg formad som kiwifrukter som användes för guidning inne på området, en butik med kiwi-produkter (alltifrån kiwi-pussel och kiwi-grytlappar till kiwi-lypsyl och kiwi-deo) och förstås ett café, troligen fanns kiwi-te och kiwi-kaffe men det provade vi inte. Det blev istället en kiwi-cheesecake.

Efter kiwistället åkte vi till Tauranga och Mount Manganui vid kusten vilket var en mix av naturupplevelse och badstrand, tyvärr räckte inte tiden till att stanna så länge. Bara där hade man nog utan problem kunnat ha spenderat flera dagar.  

Efter en seg och snirklig busstur är vi nu framme på Woofställe #2, hos ”Eco-granny” som hon kallar sej, en kvinna med åtta höns och en trädgård i New Plymouth.

Zorbing

Utsikt från en kiwi.

Kiwis. Vilken ska bort?

Whakarewarewa Forest

Tauranga/Mt Maunganui

Tauranga/Mt Maunganui

By the way...

För er som har glömt bort adressen till den gamla struliga resbloggen är adressen: www.resdagboken.se/m/theflyingkiwis
Där finns tidigare inlägg och bilder.

Super Mario-tapeter och rök i buskarna

 Efter två veckor på Alpackagården har vi nu fått några dagars semester. Vi befinner oss just nu i Rotorua. Innan vi kom hit couchsurfade vi en natt i Hamilton hos Lyz och Scott. De skrev på sin couchsurfingsida att de var spel- och filmnördar vilket vi tyckte lät trevligt. Det visade sig också på olika sätt i deras hus att det stämde bra... Det första man såg när man klev in i deras hall var tapeter med Super-Mario-motiv. I huset fanns även en cirka 100 figurer stor Transformers-samling, Star-Wars-kylskåpsmagneter, flera Sagan om Ringen-planscher, mängder av brädspel, diverse fantasyböcker och en diskmaskin som lät som R2D2 när luckan öppnades. På kvällen spelade vi nya två brädspel: Unikato och Citadels. Det var inte så lätt att hänga med när de förklarade reglerna till Citadels vilket visade sig vara ett ganska avancerat fantasyspel... De hade även en katt som hette Annie (svart och mystisk) och som självklart kommer få en plats i det (på K:s initiativ) framtida dagboksinlägget ”Katter som vi träffat på Nya Zeeland” med bild och ev. namn på de olika katterna.

I Rotorua finns väldigt mycket geotermisk aktivitet och hela stan luktar ruttet ägg. Igår och idag har vi kollat in några olika parker i stan. Inte några vanliga parker direkt. När man närmade sig dem såg man en massa rök från buskarna, som var inringade av olika staket. Det visade sig att det var inhängnade vatten- och lerhål, som bubblade och rykte. Tyvärr verkade de vara lite för varma för att bada i, annars såg lerhålen rätt inbjudande ut.
Rotorua Lake gick vi förbi idag men den var invaderad av fåglar (mest måsar) så där har vi inte heller badat. Vi gick även förbi (och fotograferade) Rotoruas maori-museum, vilken tydligen skulle vara den mest fotograferade byggnaden på Nya Zeeland.

Rotorua känns verkligen uppbyggt kring turismen men vi har inte sett till så överdrivet mycket turister här. Det känns nästan lite spöklikt att gå igenom centrum. Kanske är alla på ”Rhythm Rotorua”, nån slags festival här i närheten som man hör från hostel-fönstret.

Imorgon ska vi bland annat testa zorbing, dvs. att rulla nerför en backe i en stor plastboll, det blir nog kul.