Det var länge väldigt oklart om det skulle bli nån woofing i Nelson- eller Abel Tasman-området eftersom vi var lite sena med att kontakta gårdar. Men i sista stund fick vi svar från Miranda och Ben, ett par i Nelson som skulle delta i en simtävling över helgen och som behövde hus- och hundvakt.
Hunden visade sej vara blandrashunden "Pepper", 17 år. Halvdöv, ganska blind men snäll och v-ä-l-d-i-g-t lugn... Så det där med att "vakta hunden" var lite av en överdrift. Promenaderna har bestått i att gå över till parken på andra sidan gatan, gå ett varv runt cricket/rugby-planen och tillbaka till huset. Max 300 meter totalt, men för Pepper har det tagit nästan en halvtimme. Den största utmaningen har varit att få honom över vägen tillräckligt snabbt utan att bli påkörd av bilarna. En annan utmaning har varit att försöka tajma Peppers toalettbehov med promenaderna vilket tyvärr inte har varit helt lätt... Vet inte om det varit ren tur eller om Pepper medvetet åtminstone undvikit att göra sina behov på heltäckningsmattorna.
En kväll promenerade vi upp till toppen på en rejäl kulle (Pepper var inte med) som alla i Nelson pratar om som "Centre of New Zealand" - som skulle vara NZ:s mittpunkt. I själva verket handlade det om att platsen är utgångspunkten för alla
geodetiska mätningar i Nelson-regionen och att Nelson är den mittersta av NZ:s alla mätningsregioner. Så riktigt NZ:s geografiska mittpunkt är det ju inte... Något som inte var en besvikelse var utsikten - man kunde se ett helt varv med hav, stad och böljande kullar (i Sverige skulle vi nog nästan räkna det som berg).
Nu fortsätter woofingen i Miranda och Bens "sommarstuga" till på lördag, sen drar vi vidare söderöver.
 |
| (Inget riktigt) Svenskt bageri o kafé i Nelson... inga semlor! :( |
 |
| Utsikt från "The Center of New Zealand" |
 |
| Promenad i parken |
 |
| Trött Pepper efter promenad |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar